en vecka kvar

Hej allihopa. 
 
Idag är det precis en vecka kvar till avfärd. En vecka kvar av mitt gamla liv. Och en vecka kvar med nära och kära. 
 
Jag har hunnit med en resa till Turkiet nu i augusti. Hela tjocka släkten åkte iväg för att fira morfar som fyller 80 i år. Värdesätter verkligen den veckan otroligt mycket, den var helt fantastisk. Här hemma blir det lätt att man väljer att umgås med sina vänner och familjen kommer lite som andra prioritering, i alla fall är det så för mig. Därför var det skönt att få den veckan och bara umgås och njuta av sin familjs närvaro. 
 
Men nu är jag hemma igen och kläderna jag hade med i Turkiet är färdigtvättade. Så idag, har jag fått hjälp av Clara. Vi har varit på rusta och köpt vakuumpåsar. Det är ett väldigt bra tips eftersom man får plats med så otroligt mycket mer i resväskan! Sedan bar det av till biltema där vi köpte en adapter. Efter en korvlunch på biltema åkte vi hem till mig och började packa... Kan ju bara meddela att det var tur att Clara med med och satte stopp för hur många plagg jag fick ta med mig, annars hade hela gaderoben åkt med. Det tog en bra stund, så får fortsätta med resten av packningen en annan dag, men nu är i alla fall de mesta av kläderna färdigpackade vilket känns väldigt skönt. 
 
 
 
#7
 
 

hej o hå

Idag är det på pricken tre veckor kvar till avresa. Jag kan knappt tro att det är sant, så länge som jag har väntat. För ungefär exakt ett år sedan började jag med min ansökan om att bli en au pair, vanligtvis brukar det inte ta så lång tid utan de flesta börjar med ansökan några månader innan de tänker åka. Ivrig och impulsiv som jag är så kunde jag inte vänta och bestämmer jag mig för något så ska det ske direkt.  Så för ett år sedan började jag fylla i papper och gick på ett introduktionsmöte. Sen dess har jag gått och väntat. Väntat på att få hamna i matchningsprocessen, väntat på att skypa med familjer, väntat på att få tacka ja till en familj och väntat på att få åka. Nu börjar det verkligen närma sig och jag måste börja säga hej då till vänner och gamla kollegor. 
 
Jag är så sjukt taggad på att få ta mig ann denna utmaning, att snart äntligen få träffa mina söta små värdbarn efter 154 dagars väntan. Men jag skulle ljuga om jag inte säger att jag är skitnervös och aprädd. Tanken "Vad fan har du gett dig in på" slår mig varje dag nu. Att lämna sin värdefulla familj, sina vänner och sin släkt under ett års tid. Jag ska inte resa bort, jag ska flytta! Den senaste tiden har jag faktiskt börjat inse att jag faktiskt ska flytta hemifrån. Det har tidigare känts som bara en resa. Visst, det är en resa. Men det är ingen vanlig resa och det är absolut ingen enkel resa. 
 
Hur som helst, summan av kademumman är ändå att jag snart åker och att jag endast har två veckor kvar i Sverige eftersom jag på lördag åker till Turkiet i en vecka. Japp, ska hinna med en Turkiet-resa innan jag flyttar! :) 
 
puss på er fina människor, och våga ta chanser. Våga släpp taget om tryggheten vi har och se vart otryggheten tar dig. 
 
#21
 
 

Flygbiljetter, check!

Hej på er. 
 
Fick ett mail om att mina flygbiljetter är bokade. Det är Cultural Care som sköter bokningen av flygen så det är inget jag behövt tänka på. Jag kommer i alla fall att flyga från Landvetter och planet lyfter 6.45 den 24 augusti. Först blir det en mellanlandning på Heathrow för att sedan flyga vidare till New York, där jag kommer vara i fem dagar innan jag når min slutdestination San Fransiscco.
      Jag känner att jag forfarande inte riktigt har förstått att jag faktiskt ska flytta hemifrån. Och inte bara flytta hemifrån, utan flytta till andra sidan jorden. Det känns fortfarande väldigt abstrakt och undrar verkligen när jag faktiskt kommer börja inse vad som väntar mig och vad jag gett mig in på. 
 
Nåväl, väntar fortfarande på mitt visum. Alla papper är inskickade till kontoret och tänkte nu börja med alla olika "courses" som behöver göras innan avresa. 
 
Puss och kram. 
 
#36